Hoppa till innehållet
English
Meny
Skruvar, en filtkil och ett litet pappersveck mellan ett pianos strängar: ett preparerat piano. Svartvitt.
Ett preparerat piano: instrumentet är detsamma, men klangen förändras av det som sätts mellan strängarna.

Kortversionen

Många sätt att kunskapa med språkmodeller

En tvärdisciplinär praktik där språkmodeller formas för att stödja människor som tillsammans tar sig an vår tids problem

Här beskrivs ett sätt att arbeta med språkmodeller, tänkt för människor som samarbetar över fältgränser. Vad en modell skriver beror på vad den har framför sig, den text den läser medan den arbetar. Att prima en modell är att forma det den skriver genom att forma det den läser. I det här arbetet läser modellen en uppsättning texter som är skrivna i dialog med flera sätt att kunskapa. Med det menar jag mer än olika slags kunskap: de sätt på vilka människor lär känna något, uppmärksammar det och svarar an på det. Texterna håller dessa sätt i spänning i stället för att blanda ihop dem, och de underhålls av människor som svarar för det som förs vidare. Jag kallar det en polyfon primingekologi.

Vad modellen har framför sig

De flesta möter en språkmodell som en enda tillmötesgående röst. Den svarar artigt, sammanfattar avvägt och landar i en förnuftig mitt. Men den rösten är inte allt modellen kan. Den beror till största delen på val som företaget bakom tjänsten har gjort i förväg, och för alla: hur modellen tränas och vilka instruktioner som läggs in i början av varje samtal. Rösten lutar åt de dominerande sätten att skriva och kunskapa, ofta västerländska. Enligt min erfarenhet blir resultatet alltför ofta det vanliga och stereotypa, framställt som balans.

En modell skriver en liten bit i taget, en token (ett ord eller en del av ett ord), och väljer hela tiden bland sannolika fortsättningar. Det den har framför sig påverkar vilka fortsättningar som blir troligast. Figuren visar fyra saker som kan finnas där, vid det första svaret och långt in i ett längre arbete.

Välj vad som läggs till och när, så ändras figuren.

Vad som läggs till framför modellen
När

1Vad som finns där och vem som lagt dit det

Innan samtalet börjar

företaget Företagets instruktionerläggs framför varje samtal, för alla

Samtalet

du, i chatten ”Hur ska vi göra hyresgästerna delaktiga i renoveringen?”

Nästa ord väljs utifrån allt detta

2Vilka första ord som blir sannolika

  • Här56 %
  • Enligt11 %
  • Det25 %
  • Innan8 %
  • Flera0 %

Värdena är illustrativa, inga mätningar.

3Hur svaret börjar

”Här är några viktiga strategier.”

Svaret beror till största delen på val som företaget bakom tjänsten har gjort i förväg, och för alla.

En språkmodell slår inte upp svar. Den fortsätter på den text den har framför sig, och därför påverkar allt som läggs dit vilka ord som följer. En noggrann prompt eller en persona är ett enda tillägg, skrivet en gång, och under ett längre arbete bleknar det. En primingekologi består av flera texter som drar åt olika håll och som gång på gång tillförs på nytt av människor som svarar för dem.

Figuren visar bara hur ett svar börjar. Om arbetet blir mer användbart går inte att visa med staplar; de fyra scenerna längre ner ger en bild av hur det kan se ut.

Vad en primingekologi är

En primingekologi kan liknas vid att preparera ett piano: instrumentet byggs inte om, men mycket av hur det kan låta förändras. Modellen är densamma, med samma inlärda vikter, det vill säga de tal som låstes när modellen tränades och som inte ändras medan den används. Det som ändras är vad vikterna får att arbeta med.

Välj en del för att läsa mer om den.

modellen, orörd vad modellen läser vid varje svar utanför: de som skriver, läser och svarar för det

Texter som underhålls och som någon svarar för

Texterna är skrivna för att prima modellen, och var och en har sin uppgift: vad arbetet ska värna om, vilka begrepp det använder, vilken riktning som ska bäras med från en session till nästa. Några får modellen varje gång den svarar. Andra är poster i en kunskapsbas, en sökbar samling där de poster som behövs hittas och förs in när arbetet kräver det. Alla revideras eller tas ur bruk efter arbetets behov, och en namngiven person, roll eller grupp svarar för det som förs vidare: tar ansvar för det och kan få frågor om det.

Flera sätt att kunskapa som verkar på varandra

Kunskapspraktiker, angreppssätt och olika slags erfarenhet behåller sina egna frågor och termer och ställer dem till varandra. Ingen av dem behandlas som auktoritet över de andra, och där de inte går ihop hålls glappet synligt i stället för att slätas över.

Spänning inskriven i det modellen läser

Texterna håller motstridiga dragningar öppna och beskriver tendenser i stället för fasta kategorier. En regel talar om för modellen vilken slutsats den ska dra. Ett spänningsfält ger den flera dragningar, och en situation får placeras någonstans mellan dem. Texterna riktar uppmärksamheten mot en skillnad utan att avgöra den. Vilka spänningar som lyfts fram väljer någon, och den personen svarar för valet. Att hålla en skillnad öppen är en kollektiv praktik som människor bär i hur de möts, läser och beslutar; modellen kan stödja det arbetet men inte göra det åt dem.

Också praktiken kring modellen förändras: vem som skriver texterna, vem som läser det som kommer tillbaka och vem som bestämmer vad som förs vidare. Det som räknas är mindre vad modellen skriver än vad människor sedan ifrågasätter, ändrar, vägrar eller gör. En primingekologi byggs kollektivt, för varje organisation, företag, projekt eller kollektiv, utifrån dess egna sätt att kunskapa och tillsammans med de människor som ska bära den.

Var den kan spela roll

En polyfon primingekologi verkar på den gemensamma praktikens nivå: i de grupper, rum och organisationer där modellerna faktiskt används. Den nivån ligger mellan regleringen (lagar om vad företagen måste göra och regler för vem som får använda deras verktyg, och hur) och den enskilda användarens kunnande. Där kan den spela roll i situationer som de fyra nedan. Till varje situation hör en kort scen. Organisationerna och personerna i scenerna är påhittade, men scenerna bygger på situationer jag själv har arbetat i. De visar hur arbetet kan gå till, inte att det faktiskt går så.

Vid organisationsförändringar

Där intressen och sätt att kunskapa står mot varandra, makten är ojämnt fördelad, och frågan måste formuleras om innan människor kan komma fram till vad de ska göra tillsammans.

En påhittad scenEn workshop som sätter ord på vädretLäs scenenStäng scenen

Ett företag som installerar och servar värme- och ventilationssystem beställer en dag om förändringsledarskap för sina arbetsledare. Inför dagen skriver en processledare utkast till korta scener ur arbetslivet tillsammans med en modell. Modellens texter håller tre krafter i sikte: det som har planerats, det som har satt sig med tiden och det som håller på att ta form. Under själva dagen finns modellen inte i rummet. I en av grupperna förvandlas klagomålet att ingen prövar något nytt till en fråga: vad hände förra gången någon gjorde det? Efteråt läser modellen processledarens anteckningar, och läsningen håller rum, format och rutiner i sikte innan något skylls på människors attityder. Frågan som läsningen lämnar öppen tar hon med sig till chefen som var med under dagen.

I forskning över disciplingränser

Där varje fälts ramar öppnas för de andras frågor och kan förändras i mötet.

En påhittad scenEn kartläggning som frågar vems värdenLäs scenenStäng scenen

En finansiär ber ett team att kartlägga ett nätverk av lokala initiativ i bostadsområden utifrån de tre värdena i ett europeiskt program: vackert, hållbart och tillsammans. Teamet börjar med att kartlägga sitt eget arbete, tillsammans med en trädgårdsmästare och en ungdomsledare. Varje värde skrivs som ett fält med tre dragningar, i stället för att initiativen sorteras efter hur väl de lever upp till det. Modellen läser snabbt igenom många rapporter och skriver utkast på finansiärens språk, med anteckningar om vad det språket utelämnar. Teamet gör varje placering och bestämmer vilka anteckningar som står kvar. Varje placering bär datumet då den gjordes och läses av initiativet innan finansiären ser den, och när ett initiativ avböjer att bli placerat står det i kartläggningen.

I offentlig verksamhet och civilsamhälle

Där de berörda är många, där några av dem aldrig är med i rummet, och där sättet att arbeta kan ändra vilka som kommer med.

En påhittad scenEn bostadsfråga som ställs på nyttLäs scenenStäng scenen

Ett bostadsbolag frågar en analytiker varför bara ungefär vart tredje hushåll har gått med i renoveringsprogrammet. Hon arbetar med en modell vars texter låter tre praktiker ställa frågor till varandra: siffrorna, människors egna berättelser och uppmärksamheten på vem ett format är gjort för. Innan hon söker något svar ber hon om en läsning av själva frågan, och den ger två andra formuleringar. De anställda bestämmer var arbetet ska börja, med två hyresgäster vid bordet, och att hyresgästerna hellre ville börja någon annanstans förs in i protokollet. Rapporten redovisar båda frågorna och vem som valde. Den är undertecknad av analytikern i stället för att hänvisa till att ”analysen visar”.

I konstnärlig och kollektiv praktik

Där själva arbetet är att lyssna, improvisera och komponera tillsammans, och där en modell kan vara ännu en röst i rummet, med sina egna gränser.

En påhittad scenEtt lyssningspartitur, och en träff utan modellenLäs scenenStäng scenen

En grupp inom konstnärlig forskning förbereder träffar där människor lyssnar tillsammans vid en bäck, på platsen för en gammal kvarn. Gruppen använder en modell för att skriva utkast till partituret. Trots noggrann priming drar det första utkastet mot den välordnade workshopens släta båge. På frågan var det slätar över något pekar modellen ut tre ställen, bland dem en avslutande runda där alla i tur och ordning säger något. I det andra utkastet är rundan borta, inbjudan börjar med rätten att stå över, och tystnaderna tidsätts inte längre: en förändring i ljudet från vattnet kan erbjuda en vändning. Inför den tredje träffen bestämmer gruppen att inte använda modellen alls, och ingen blir tillfrågad om skälen.

Den kan också spela roll överallt där modeller redan används och risken ligger i hur de används: vad som lämnas över och till vem, vem som svarar för det, och vem som har tillgång till vilka modeller och till vilken kostnad.

Vad den inte gör

En primingekologi ersätter inte de människor som tänker, beslutar och svarar för det som görs. Den kan inte ersätta deras erfarenhet eller de sätt att uppmärksamma, ha omsorg och delta som finns i deras kroppar och praktiker, och inte heller att människor från andra fält och med andra bakgrunder är närvarande i rummet. Den kan inte se till att många sätt att kunskapa verkligen beaktas. Den tränar inte om modellen, den är ingen färdig produkt, och den ger inga garantier: om den hjälper kan bara prövas i arbetet, över tid. Den egna vokabulären måste stå öppen för invändningar, eftersom en primingekologi kan bli blind för det dess termer inte fångar. Var och en som berörs kan hålla modellen utanför sin del av arbetet, och ibland är en mindre modell, eller ingen alls, ett bättre val.

Den har också kostnader. Långa texter som gång på gång skickas till en modell drar energi och vatten. Datacentren där modellerna körs belastar sin omgivning: elnätet, vattnet och ibland luften. Modellen bygger dessutom på arbete som många människor har utfört och som sällan syns. Att ifrågasätta utvinning med hjälp av en modell är att dra på en infrastruktur som själv bygger på utvinning, och det är ett skäl till att det hör till praktiken att veta när en modell inte ska användas. En primingekologi som bygger på en kommersiell modell är beroende av ett företag som kan ändra modellen utan förvarning, och var och en som kan lägga in text där modellen läser den kan försöka styra den. En primingekologi når inte de större frågorna om AI: vem som äger modellerna och infrastrukturen, hur de styrs och vart tekniken är på väg. I dag avgörs de till stor del av ingenjörer, företagsledare, styrelser, investerare och regeringar, och dessa kan ställas till svars för dem.